Maurice Garin

Varken konstaterat fusk, eller grava anklagelser för fusk har varit ovanligt inom cykelsporten under de senaste decennierna. På senare år har förstås mycket kretsat kring den bevisligen relativt utspridda dopingkulturen, vars kulmen, men inte slut, nåddes under 1998 då i stort sett ett helt apotek av förbjudna preparat hittades i en av Festinas soigneurers bil vid fransk-italienska gränsen. Det gick så långt att man inte kunde tänka sig att någon kunde vinna Tour de France utan att vara dopad och följdaktligen har Lance Armstrong ända sedan han vann första gången 1999 förföljts av dopingrykten, utan att någon gång testat positivt i ett sanktionerat och korrekt utfört test.

Men fusk,eller anklagelser om fusk är inget nytt. Tour de France:s andra år, 1904 var kantat av strul; galna anhängare av lokala stjärnor fällde träd över vägen, jagade rivaler med påkar och spred (som vanligt) nubb över vägen för att orsaka punkteringar. Den stenhårde Maurice Garin, som vann premiärloppet året innan, träffades av en sten i ansiktet och hotades till livet ett flertal gånger under vägen. Garin vann trots detta loppet, men den franska cykelunionen inledde efter loppet en utredning som resulterade i att loppets alla etappsgrare och de fyra första i resultatlistan diskades och stängdes av, vissa på livstid. Anledningen till avstängningen framkom aldrig och cykelunionens dokument försvann när de skulle flyttas under kriget för att aldrig återfinnas. Det påstods bl.a. att Garin hade fuskat genom att åka tåg (...) någon sträcka av loppet. Femman Henri Cornet blev ett halvår efter att loppet avslutats i Paris, utropad till segrare. Vid avstängningen på två år var Garin 34 år och lade av med cyklingen.

Garin vann första loppet 1903 med 2 h 49 min före Lucien Pothier. Etapperna på den tiden var snudd på oändliga. Den mellan Nantes och Paris av dryga 47 mil. Garin var en av cykelns första stjärnor, vann bl.a. det tuffa Paris-Roubaix två gånger och alltså även den i historieböckerna evige första vinnaren av världens världens tuffaste tävling.

När vi närmar oss juni och börjar känna att de 30 milen känns som en oöverstiglig utmaning, kommer jag återigen att tänka på Maurice. Ingen kommer att jaga mig med påkar i Jönköping, ingen kommer att kasta sten på mig i Gränna, ingen kommer att fälla träd över vägen i Hästveda, ingen kommer att kasta nubb över vägen i Fagerhult. Vägarna är dessutom släta och fina och min cykel väger en tredjedel av den Maurice vann med. Hård, hårdare, Maurice!