Satsningen inledd

"Mördare!" skrek Octave Lapize när han fick syn på en av arrangörerna av det åttonde Tour de France. Året var 1910 och Octave var ursinnig eftersom galningarna hade tvingat upp honom på Col du Tourmalet. 2.100 meter över havet, grusväg med tjugo kilo stålcykel. De enda som använde vägen var i princip betande kor. Han gick sista biten. Sinnessjukt, tyckte Octave. Några veckor senare cyklade han in i Paris som segrare i det dittills tuffaste cykelloppet i historien.

101 år senare önskade jag att jag hade haft en arrangör att svära åt. Det här var minst lika omänskligt. Det var da'n innan nyårsafton. Det var två grader varmt och solen hade inte lyckats smälta isfläckarna på det som med lite god vilja skulla kunna kallas asfaltsväg. Den stora Vätternsatsningen hade inletts för en timme sedan. Jag befann mig 120 meter över havet och frågan var vilket som skulle inträffa först; att jag ramlade av cykeln, att jag spydde, eller att jag svimmade. Sista biten hade jag hunnit fråga mig vad i helvete jag gjorde här? Dan innan nyårsafton? Jag var för tung, för dåligt tränad och vägjäveln var ju dessutom sandad. Förbannade dårar!

Jag har bestämt mig för att kalla den Lapize-backen. Östergötlands egen mördarbacke. Inleds vid Yxbacken och slutar i Övre Skriketorp. Alltså det ÖVRE Övre Skriketorp. Sväng av från vägen övanför Näknen och vänster-höger upp i den mycket branta delen. Mäktiga 120 stigmeter på 3 km... Men brant så inihelafriden på sina ställen. Lapize hade ju naturligtvis inte kallat nån för mördare för att behöva åka den. Men cykel är cykel, vi lider lika mycket skillnaden är bara att det går olika fort...