21 Virages

21 legendariska serpentinsvängar. 13,8 km av cykelhistoria. Alpe d'Huez. Bara namnet får det att vattnas i mun på äkta entusiaster. Trots det grundmurade ryktet som Tour de France mest berömda bergsstigning var det inte förrän 1952 som den användes första gången. Fausto Coppi som hade ett makalöst år, vann både TdF och Girot och dessutom totalt åtta etapper i de båda stora tour-loppen, vann uppe í den ganska ocharmiga skidorten. Om själva orten inte är mycket att ha är dock vägen dit fantastisk. Konstigt nog kom inte Tour de France tillbaka till l'Alpe förrän 1976 då den gängligen holländaren Joop Zoetemelk vann. Sedan har storheter som Henni Kuiper, Hinault, Gianni Bugno, Marco Pantani och Lance Armstrong vunnit här.

1986 var kanske den mest speciella årgången. Året innan hade Hinault tagit sin femte Tour-seger. Han hade då haft god hjälp av sin amerikanske stallkamrat i La Vie Clair, Greg LeMond. Under några kritiska etapper såg det ut som LeMond var den starkare men Hinault, delvis påhejad av deras karismatiske stallchef Bernard Tapie (senare ökänd i muthärvan kring Olympique Marseille), såg till att LeMond höll sig i skinnet och agerade hjälpryttare snarare än att släppas iväg själv. En del ser det som självklart. En fransk superikon har chansen att som (då) endast den tredje i historien ta hem fem Tour-segrar. I det läget skicka iväg en amerikan (!!!) i gult mot Champs Elysée???! Skulle inte tro det! LeMonde hävdade att han köpte läget och att Hinault som kompensation lovade honom att hjälpa LeMond till segern året efter.

De som kände Hinault, som inte för inte kallades för Le Blaireau, grävlingen, skakade lite på huvudet och tänkte "vi får väl se". 1986 inleddes och Bernard Hinault attackerade som en vettvilling nästan från första etappen. LeMond begrep ingenting och var nära ett nervöst sammanbrott. Hinault hävdade ömsom att han bara körde som han gjorde för att nöta ut LeMonds rivaler och ömsom att "jo, visst hade han lovat LeMond en seger, men bara om han var den starkaste"... Alpe d'Huez blev avgörande. Hinault ryckte tidigt ensam och en efter en av de övriga föll ifrån bakom honom. Till slut fick LeMond kraft nog att köra ikapp Hinault och de körde tillsamman sista biten och gick imål hand i hand, till synes mycket överrens. LeMond tog ledartröjan och vann i Paris. Hinault kunde hävda, och hävdar fortfarande, att precis som han lovat hjälpte han LeMond till seger i Paris. LeMond är fortfarande av en något annan uppfattning.

Vi får se vem av Nulle och mig som lurar den andre först. Säg inget, men jag planerar att rycka redan i Motala för att sedan successivt öka tempot en sisådär 29-30 mil...