8 Sekunder!

                                              

1989 års Tour de France kan med rätta räknas till en av de mest spektakulära i historien. Huvudrivaler skulle komma att bli 1988 års vinnare, spanioren Pedro Delgado, den franske segraren från -83 och -84 Laurent Fignon och 1986 års vinnare Greg LeMond. LeMond hade under sommaren efter sin seger under en jaktolycka blivit blev skjuten av sin svåger. Han blev pepprad med 40 blyhagel och skulle under resten av sin karriär tävla med 37 av dem fortfarande i kroppen varav två i närheten av hjärtat. LeMond var nära döden och skulle vara borta från tävlandet i princip i två år. Han inledde 1989 svagt och hade bestämt sig för att lägga av efter Tour de France. Han ställde upp i Giro d'Italia som uppladdning inför Touren, men tvingades släppa tidigt på bergsetapperna. Han ansågs chanslös inför Tour-starten.

Pedro Delgado sågs däremot som en av favoriterna. Han hade alltså vunnit året innan och dessutom vunnit Vuelta a Espana sju veckor innan TdF skulle inledas. Den andra favoriten var fransmannen Laurent Fignon som vunnit Girot en knapp månad innen touren och var rankad etta i världen.

Loppet inleddes med en 7 km kort tempoprolog. Titelhållare Delgado lyckades missa starttiden och när han, med andan i halsgropen får man förmoda, startade hade 2 min 40 sek redan tickat iväg. En av de mest uppseendeväckande starterna i Tour-histprien. Han skulle avsluta första dagen på 198:e och sista plats, 2 m 54 sek efter den ledande Erik Breukink. Delgado var rökt. Segerchansen borta innan han tagit ett tramptag. Han slutade till slut ändå trea 3 m 34 s efter segraren.

Loppet utvecklades redan efter fjärde etappen att bli en envig mellan den plötsligt mycket formstarke Greg LeMond och Laurent Fignon. Ledningen växlade men det kom aldrig att skilja mer än 53 s mellan dem. Den 17:e etappen upp till Alpe d'Huez förväntades ha avgjort hela Tour de France. Fignon kom i mål 1:19 före LeMond och ledde nu totalt med 50 sek. Inför sista etappen, ett 24 km tempolopp mellan Versaille och Paris, var alltså Fignon i ledningen. Dessutom hade han LeMonds tider att gå på. LeMond hade bestämt att han inte ville ha några baktider. All-out var det som gällde. Det fanns ingen plats för taktik, eller smarta upplägg. I med en monsterväxel och sen trampa för allt vad tygen håller. Men det är klart, att i detta läge testa ett aerostyre (som i princip aldrig använts), och en aerohjälm, det vore ju lite hippt. Så det gjorde LeMond. Fignons enda aerodynamiska extrautrustning var hästsvans...

Loppet blev ett enda långt gastkramande drama. LeMond, utan att då veta det alltså, tar in sekund för sekund. LeMond står i målfållan och ser på storskärm Fignon närma sig mål. Sekunderna tickar på. När fransmannen bryter mållinjen har han en tid som är 58 sekunder långsammare än LeMond och amerikanen vinner 1989 års Tour de France med 8 sekunder. Efter 3285 km...

Efter en analys av Tour-historien har jag nu kommit fram till att vill man sluta bättre än trea i Vättern så gäller det f-n att INTE komma försent. Så förberedelserna just nu handlar väldigt mycket om tidsoptimering. Exempelvis ställer jag, som test, väckarklockan på 07.05, sen ringer den och jag går upp. Än så länge sitter det väl inte hundra, men jag har ju några månader på mig att vässa formen. Som den fantastiska Cruyiff sa "Fotboll handlar väldigt mycket om att komma i tid, kommer man för sent måste man starta tidigare"...