Il Campionissimo

Vi är i närheten av Medjez-el-Bab, brittiskt krigsfångeläger i Nordafrika sommaren 1943. Len Levesley, brittisk officer får håret klippt av en italiensk krigsfånge. Förbluffad känner plötsligt cykelamatören Levesley igen frisören. Det är den legendariske italienske bergsspecialisten Fausto Coppi. Coppi hade blivit förflyttad till Nordafrika i mars 1943 och där blivit tillfångatagen av britterna 13 april. Nu tillbringade han dagarna med att serva brittiska officerare.

Innan han blev inkallad hade den elegante Coppi redan vunnit sitt första Giro, 1940 bara 20 år gammal. I november 1942 satte han timrekord med 45.798 m, vilket stod sig ända till Jacques Anquetil slog det knappt 14 år senare.

Girot 1940 blev inledningen på en av de mest klassiska rivaliteterna i cykelhistorien. Coppi blev värvad till Legnano för att hjälpa stjärnan Gino Bartali vinna Girot, men hjälpryttare Coppi tog ledningen och Bartali fick resten av laget att jaga Coppi. Coppi höll undan och lagkamraterna blev fiender under resten av sina karriärer. De italienska cykelfanatikerna delades upp mellan Coppiani och Bartaliani. Det gick så långt att de under VM i Valkenburg 1948 båda hellre bröt än att hjälpa den andre.

Det fanns dock ett historiskt ögonblick då rivalerna verkade ha grävt ned stridsyxorna. Det finns dessutom bevarat på ett klassiskt foto. Under en grym etapp av Tour de France 1952 tog sig cyklisterna uppför det 2361 m höga Col d'Izoard. Coppi och Bartali hade ryckt och ensamma uppför berget i den gassande stekheta solen delar de en vattenflaska. Ett rörande, enastående ögonblick i cykelhistorien. Tyvärr blev de senare oense om vem som egentligen gav den andre flaskan och freden blev avblåst... Det finns endast ett foto i cykelhistorien som möjligen kan mäta sig med ögonblicket från Col d'Izoard. Jag återkommer till detta.

Rivaliteten mellan Coppi och Bartali kommer dock att blekna när cykelvärlden drabbas av kriget mellan Forzmani och Finulovicci. Tifosi från hela världen kommer att behöva välja sida, gräva skyttegravar och bunkra konserver. De 30 milen runt Vättern kommer att få Ardennerna i maj 1945 att framstå som grönskande, Paris natten mellan den 14 och 15:e Juli 1789 att framstå som lugnt och slaget vid Mont Saint Jean den 18:e juni 1815 att framstå som en skärmytsling.

Den enda flaska jag kommer att dela med mig av till Finulovicci är en fylld med sten.

Superman

Som tidigare beskrivits är klassikern Paris-Roubaix det hårdaste av endagsloppen i cykelkalendern. Regnar det, gud förbjude, blir det så hårt att det är snudd på en fars. Eller hårt... löst snarare. Cyklisterna glider omkring som Bambi på is på de leriga, ojämna kullerstenarena och att rasa ikull både fem och tio gånger är inget ovanligt.

Av nu aktiva har den belgiske superstjärnan Tom Boonen vunnit tre gånger och schweizaren Fabian Cancellara två. Cancellara har vunnit fyra VM i tempo, sju etapper i Touren och vann 2010 både Paris-Roubaix, Flanderen Runt och det inte lika prestigefyllda E3 Harelbeke. Schweizaren är en av de hårdaste av alla hårda cyklister som just nu börjar formtoppa sig inför vårklassikerna. Först av de största är Milan-San Remo som går 17:e mars i år. Cancellara vann La Primavera 2008, men annars brukar det ofta vara spurtarna som vinner i San Remo.

Cancellara är som sagt en stenhård maskin som 2010 var så överlägsen på endagsklassikerna att ett fullständigt absurt rykte började spridas. Cancellara hade en motor inbyggd i navet som han kunde slå på och av med en knapp i bromshandtagen! Han cyklade visserligen vansinnigt fort, men kunde man ha en osynlig elmotor som presterade 50 knyck på kullerstensgator på cykel borde det liksom ha slagit lite mer. Man kan tycka att fler borde haft det. Det skulle ju också lösa mycket av miljöproblemen vi sitter med.

Att Finulovicci nu upptäcker att TREK:en nu är lite ombyggd och att jag cyklar märkbart fortare har ingenting med detta att göra...nooo... Beror på stenhård intrevallträning och...en diet...bestående av...tallkottar. Å de nya knapparna på handtagen är...eh...tum...tumviloknappar. Just det! Det är det det är. Tumviloknappar. För att vila tummarna på under de långa timmarna runt den där sjön.

Det är dessutom bara ett sammanträffande att jag varit tvungen att ta körkort för EU-moppe.

Steak??? Anyone?

Alberto Contador, den fantastiske spanske cyklisten, har nu efter en process som får Juholts dagar som socialdemokraternas partiledare att framstå som välordnade, blivit avstängd i två år. Bakgrunden är denna. Han testade positivt för clenbuterol i ett urinprov han lämnade under vilodagen 21/7 på Tour de France. Inte förra året. Utan 2010... Detta offentliggjordes på sensommaren när B-testet analyserats och också visade sig positivt. Hur svårt kan det va??! Han blev testad, testet visade att det fanns clenbuterol i kroppen. Det är inte tillåtet. Man blir avstängd om man ertappas. Voilà! Case closed. App-app! Hold your horses. Not so fast. Som vanligt inom cykelsporten är det inte riktigt så enkelt. Testet visade så små mängder att det fanns bara ett lab i världen som kunde upptäcka det. Och det var just det labbet som gjorde analysen. Otur kan man tycka... Dessutom var det då också så små mängder att man kanske skulle kunna fått i sig det genom att...genom att...få se nu...jo! Ätit kontaminerat kött! Just det! Kontaminerat kött. Dopade kor helt enkelt. Även om det inte är tillåtet och i Europa förmodligen inte längre förekommande, har clenbuterol getts till nötkreatur för att få dem att växa och minska fettet.

Under U17-VM i Mexiko förra året upptäcktes plötsligt att ett hundratal spelare representerande 19 av de 24 deltagande länderna visade spår av clenbuterol i tester. Det visade sig då att en utbredd dopning av kor skedde i Mexikanska slakthus. Fotbollsjuniorerna slapp naturligtvis avstängning och ett antal slakthus stängdes i Mexiko. Contador hävdar att han fått i sig kontaminerat kött importerat från Spanien till Frankrike (som att det inte fanns kor i Frankrike?) och det är detta som är orsaken till det positiva testet. Nå. Ingen av de andra i laget fastnade.

Domen som offentliggjordes förra måndagen (och där det hävdas att Contador förmodligen råkat få in Clenbuterol i kroppen genom nåt kosttillskott, snarare än den spanska biffen) kom efter överklagande kors och tvärs innebär alltså att Contador är avstängd i två år. Från augusti. 2010... Men...vänta nu. Det innebär att han rört sig snabbare än tiden. Ju. Han är fri att tävla från början av augusti 2012. Visserligen blir han av med Tour-segern 2010 och Giro-segern 2011, men varken Andy Schleck som nu plötsligt vunnit Tour de France. Jippi...eller Michele Scarponi (knappast någon Moder Teresa i sammanhanget...) kan känna någon glädje över dessa asterisk-behängda titlarna. Contador kan fokusera på hemmaloppet Vueltan som kan komma att bli nåt alldeles extra. Den är fullproppad med grymma bergsetapper av digniteten Angliru där ledande Bradley Wiggins förra året var på vippen att ramla ikull av låg hastighet... Värsta jag sett. När nu Tour de France lättat lite på bergstrycket och lagt in mer tempo (10 mil totalt) så tar Vueltan över som det tuffaste loppet.

Själv har jag luskammat lågprisvaruhusen efter mexikansk biff, men varken Lidl eller Willys verkar ha fattat galoppen. Nu vräker jag i mig Tacos iförd sombrero för att öka prestationsförmågan. Hittills med klent resultat. Klent. Clent. Clenbuterol borde det ju inte heta. Starkbuterol. På tal om det ryktas det om att Nulle Nolinski börjat med spinning. Då kommer han ju ingen vart.